Tisdag!

Hej hopp! God morgon världen, vilken natt jag har haft. Omöjligt att sova. Denna förkylning eller vad det kallas är helt vidrig. Det värsta med att inte kunna sova är just när man känner att jag måste sova för att orka igenom morgondagen, ja då är det helt kört. Man får dess konstiga tankar i huvudet på natten och man tänker faktiskt rätt kreativt, så om man inte behövde prestera dan där på så kan man komma på mycket kloka saker runt halv fyratiden på morgonen,hi. Man undrar i bland var tankarna kommer ifrån, i natt kom jag att tänka på en skald Einar Benediktsson, jag tror han var född någongång i mitten av 1800 talet. Han har besjungit hästen och dess betydelse för människoanden. Dikten heter Fa`kar. Den är så fin och går så här! "Det är frihet och vind i den flygande man. Den lyfter från bröstet vardagens ok. Mannen och hästen, de blir till ett,när de spränger den trängsynta klokhetens gräns. Den fyller med livsglädje sinne och håg. Som dansar fram påp sin fåles rygg. Ty mot honom strömmar en märklig våg av hästens kraft och hans vänskap trygg. En ensam man är en halv man bara, men får han en vän kan han möta en skara. och för ryttaren finns inte hög eller låg hans är jorden, varthelst han vill fara./: Hos ett folk som i århundraden levt under utlänskt förtryck, fattigdom och naturkatastrofer är det helt naturligt att en eldig häst tar med sig ryttaren upp till skyarna, för han känner sig nog delaktig i sin kamrats obändiga livskraft. FTänkvärt och vackra ord. Nu till stallet, hej och kram så länge!