Onsdag!

Hej hopp! När jag studerar ett ekipage för att hjälpa ryttaren, tittar jag på hästen och ryttaren först och bilder mig en uppfattning om vad vi ska träna på. När jag står tyst en stund och ber ekipaget skritta, trava och tölta lite grann, böja hästen, helt enkelt rida fram den, grunnar jag på detta, tänkte att det kunde vara kul för en del att veta. Jag tittar på gångarterna som frihet, renhet och regelbundenhet. Jag tittar på Framåtbjudningen(viljan att röra sig fram) elasticiteten, mjukheten i ryggen och bakbens engagemang. Jag tittar på Lösgjordheten, uppmärksamheten och förtroendet för ryttaren, harmonin, jag tittar mycket på mjukheten vid rörelsens utförande och acceptans av bett. Även på framdelens lätthet. Jag tittar på ryttarens sits och hållning, korrektheten och finheten i samt effekten av hjälperna. Jag tittar på korrektheten i framridningen, hur hörnpasseringar och volterna utförs. Det är till lika den allmänna intryck som en dressyrdomare tittar på. Jag tycker att det är en bra grund att tänka inför dagens lektion. Allt detta rör sig i mitt huvud även varje gång jag själv sätter mig på en häst. Det här är inga nyheter, det här lärde jag mig för en herrans massa år sen. Det här borde vara alla ryttares vardag, för en finare ridning. Däremot är det svårt att rida korrekt, men varje dag finns en strävan att bli en bättre ryttare, därför rider jag. Jag har kommit en bra bit på min egen utbildningsskala, men ju mer jag lär mig inser jag att ridkonsten är oändlig Man måste vara ödmjuk inför kunskap annars kan man aldrig bli riktigt bra. Lycka till med er ridning i dag, jag ska också ut och träna lite på em, kram så länge!